Fenomenet nervositet och klassfest

I måndags ställde jag mig längst fram vid klassrummets kateder och undersökte intresset för en klassfest. Jag var livrädd innan och under hela lektionstimman före gjorde jag inget annat än funderade på exakt vad jag skulle säga. Minns inget alls av vad lärarn sa. Sjukt att man kan bli så nervös för en sådan grej. Det känns som att min nervositet ofta spelar till min nackdel.

Nåväl, jag berättade högt och tydligt att klassfesten skulle hållas hemma hos mig i Vasastan, klockan åtta preliminärt, och att alla som ville var välkomna. Sen skickade jag runt en lapp där alla som var intresserade fick skriva på. 38 namn totalt, lite väl mycket för min lilla lägenhet tänkte jag men trodde ändå att det skulle funka...

Så kommer jag till skolan idag. Det visar sig att många var borta igår. Jag får än en gång ställa mig längst fram och proklamera mitt budskap (denna gången inte alls nervös dock, kanske för att jag inte hann stressa upp mig). En ny lista går runt och jag får in ytterligare 15 namn! Inte en chans att det går in 53 pers i min lägenhet på 54kvm! I'm in deep shit now...

Angående nervositet:
I en nyligen utförd undersökning visade det sig att de tre saker människor är mest rädda för är:
1. Att hålla tal.
2. Döden
3. Ormar

Det betyder alltså att människor hellre ligger i kistan på en begravning än är den som ska hålla minnestalet....